Ägarföretag
Det finns olika typer av företag vars huvudsakliga verksamhet bygger på att äga aktier i andra bolag. Exempel på sådana ägarföretag är holdingbolag, investmentföretag, förvaltningsföretag och riskkapitalbolag. Ibland används också uttrycket investeringsföretag. Skillnaden är främst tidsperspektivet, syftet samt lagstiftningen.

Holdingbolag
Det engelska ordet hold betyder bla. to maintain control over. Holding betyder innehav eller besittning. I plural har holdings bl.a. betydelsen innehav av värdepapper. Ett holdingbolag äger vanligtvis mer än femtio procent av aktierna i andra bolag (dvs. majoriteten) och fungerar oftast som ett permanent moderbolag till andra dotterbolag som bedriver verksamhet i branscher som påminner om varandra. Ett holdingbolag kan även bedriva egen verksamhet och har vanligtvis ett långsiktigt och stabilt syfte med sitt ägande.

En av fördelarna med ett holdingbolag och andra typer av ägarföretag är att riskerna begränsas. Om ett dotterbolag går i konkurs påverkas inte moderbolaget av detta. Diverse utdelningar och koncernbidrag kan ansamlas i holdingbolaget och därifrån användas till andra investeringar.

Ett holdingbolag har ofta som syfte att förvalta långsiktiga investeringar, har inget riskspridningskrav och kan ägas av en enda fysisk person. Ett investmentföretag däremot måste enligt lag bl.a. ha ett spritt ägande bland många fysiska personer.

Det förekommer också att holdingbolag har sitt säte i så kallade skatteparadis för att på så sätt erhålla gynnsamma skatteeffekter.

Investmentföretag
Skilj på investmentföretag och investmentbank. En investmentbank ägnar sig bla. åt finansiell rådgivning samt hjälper till vid börsintroduktioner.

Skillnaden mellan ett investmentbolag och ett investmentföretag är att skattelagstiftningen använder det senare begreppet. Annars används begreppen vanligtvis växelvis och åsyftar bolag med syfte att förvalta värdepapper och annan lös egendom för aktieägarnas räkning.

Både holdingbolag och investmentföretag har vanligtvis en lång placeringshorisont. Den stora skillnaden är att investmentföretaget har fått en särskild skatterättslig status med anledning av att det anses bidra med samhällsekonomiska nyttor, exempelvis följande:

  • Hushållen bidrar med kapital till näringslivet via investmentföretaget som alltså fungerar som en mellanhand.
  • Investmentföretag tillhandahåller en diversifierad investeringsform för många privatpersoner.
  • Investmentföretag är oftast aktiva ägare och fyller således också en funktion som kontrollinstrument.

De flesta av dagens stora investmentföretag uppstod ur lågkonjunkturen på 20-30-talet då bankerna förbjöds att äga aktier, detta skedde då i stället via investmentföretagen.

För att få skatterättslig status som investmentföretag finns vissa krav uppställda, definierade i inkomstskattelagen 39 kap. 15 §:

Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening

- som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar,
- vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning , och
- som ett stort antal fysiska personer äger andelar i.

Särskilda skatteregler gäller också för investmentföretag. Bland annat är kapitalvinster skattefria men kapitalförluster ej avdragsgilla. Den egna utdelningen till aktieägarna får investmentföretagen dra av, i annat fall skulle en trippelbeskattning uppstå. Däremot ska de betala 1,5 procent av aktieinnehavet varje år i schablonskatt. Denna beskattning är gynnsam för investmentföretagen och det är viktigt att förstå att en av huvudtankarna är att bolaget ska erbjuda allmänheten en möjlighet till indirekt diversifierat ägande. Av den anledningen har investmentföretag en särskild skattelagstiftning.

Dessa regler gäller alltså eftersom staten vill gynna långsiktig utveckling av svenska företag. Syftet för ett investmentföretag skall vara att förvalta aktier, inte att handla och spekulera i dem. Ett investmentföretag kan alltså bli fråntagen sin skattestatus om det gör för många aktieaffärer och intar en alltför spekulerande hållning. Eftersom ett investmentföretag inte får handla för mycket kan detta lösas genom att ett dotterbolag sköter detta.

Ett investmentföretag har vanligtvis ingen egen verksamhet utan ägnar sig åt att investera i andra företag med strävan att få en så bra avkastning som möjligt och uppvisar större likheter med exempelvis fonder än med sedvanliga företag. Syftet med att schablonbeskatta investmentföretag är att undvika att indirekt ägande blir förmånligare än direkt ägande.

Ett investmentföretag påminner följdaktligen om en fond, men den senare har hårdare regler med krav på viss spridning och förvaltningskostnaderna är vanligtvis också högre för en fond. Ett investmentföretag får dock ej ha en för låg andel aktier i sitt innehav.

Investmentföretag har också vanligtvis ett större intresse av kontroll och makt än vad en fond har. Huvudsyftet för en fond är primärt avkastning medan ett investmentföretag också är intresserat av att styra och utveckla. Detta kan påverka beslut i vissa typer av investeringar.

Bolagets aktier har vanligtvis substansrabatt vilket innebär att börsvärdet understiger substansvärdet hos företaget. Tillgångarna utgör ofta själva aktieinnehaven, vilket kan tolkas som att marknaden inte värderar innehav via ett bolag högre än om man köper aktierna själv på börsen. Ibland kallas denna rabatt för maktrabatt då den kan anses bero på en viss risk för att maktintresset går före vinstintresset.

Investmentföretag brukar vara ett bra alternativ till vanliga Sverigefonder (som investerar i svenska aktiebolag). Detta eftersom Sverigefondernas utdelningar oftast går åt till de kostnader som krävs för förvaltningen, dessutom finns det många historiska exempel på att investmentföretag har haft en bättre utveckling.

Exempel på några investmentföretag är

  • Investor Ägs av familjen Wallenberg. Har aktieposter i bla. ABB, SEB, Atlas Copco, AstraZeneca samt Ericssson.
  • Kinnevik Stenbecks företag. Äger bla. Tele2, MTG, Metro samt Millicom. Bedriver också rörelse via skogsbolaget Korsnäs.
  • Industrivärden Innehav i bla. Handelsbanken, Sandvik, SCA samt Ericssson och Volvo.

Förvaltningsföretag
Begreppet förvaltningsföretag var tidigare en definition i skattelagstiftningen men är numera borttagen. Då gällde det ett företag som uteslutande eller så gott som uteslutande ägnade sig åt värdepappershandel. I dag används begreppet om ägarföretag vars verksamhet består i att äga och förvalta aktier och annan fast eller lös egendom.

Tidigare definition i 24 kap 14 § IL:

Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk förening som förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Investmentföretag och medlemsfrämjande föreningar anses inte som förvaltningsföretag.

Har oftast mindre aktier än ett investmentföretag och ett inte lika diversifierat ägande, men med ibland helägda dotterbolag. Har inte samma skatteregler som ett investmentföretag, men ett förvaltningsföretag kan uppnå investmentföretagsstatus genom att diversifiera investeringarna samt öka antalet delägare publikt.

I likhet med i princip vilket aktiebolag som helst (ej investmentföretag) som innehar minst tio procent av rösterna (näringsbetingad andel) i ett bolag så är utdelningen skattefri. (24 kap. 13 § IL)

  • Säki Äger aktier i bla. Securitas, Niscayah Group, Loomis, Assa Abloy m.fl.


Riskkapitalbolag
På engelska kallas de ofta för venture capital company. Riskkapitalbolag har som affärsidé att investera kapital i andra företag samt vara med och utveckla dessa. De går oftast in i ett tidigt skede i tillväxtbolag med hög potential men också hög risk.

Riskkapital är ett samlat begrepp för investeringar i ett bolags egna kapital och omfattar både noterade och onoterade företag. Private equity och riskkapital brukar oftast användas i samma betydelse, även om det egentligen inte är samma sak.

Det finns alltså olika typer av riskkapital:

  • Noterade innehav
  • Onoterade innehav
    • Private equity
      • Venture capital
      • Buyout

Private equity
Private equity investerar ofta i bolag med tillväxtmöjligheter och delar risker och möjligheter med övriga delägare. Investeringarna sker oftast inte i börsnoterade bolag.

Venture capital
Översätts till riskkapital och innebär investeringar i små och medelstora tillväxtföretag som är i sådd-, uppstarts- eller expansionsfaserna.

Buyout capital
Översätts till utköpskapital och innebär investeringar i mer mogna företag med stabila kassaflöden samt god positionering och en klar utvecklingspotential. Om ett företag är på väg in i en ny utvecklingsfas kan buyoutföretag fungera som en hjälp med syfte att skapa ett mer effektivt bolag.

Riskkapitalbolagen investerar kapital och erhåller i gengäld aktier i bolaget. Skillnaden mellan lån och riskkapital är att lån innehåller kostnader som måste betalas av, exempelvis räntor och amorteringar, medan ett riskkapital innebär en investering i bolagets egna kapital.

En riskkapitalist hoppas på avkastning genom att värdet på aktierna skall växa eller att avkastningen blir mycket god. Vanligtvis förväntas en högre tillväxt än för normala bolag. En del av investeringarna som görs av riskkapitalbolag misslyckas också.

 

Källor

Senast uppdaterad/granskad 2009-10-29


Aktieskolan.se tillhandahåller information i utbildningssyfte och garanterar inte att innehållet är korrekt. Den eventuella risk som föreligger med att använda denna webbplats står användaren för.

Kontakta oss | Användarvillkor | Integritet | Innehållsansvar | Cookies | Upphovsrätt